Sockerplommon Älva

Jag kan inte lägga ifrån mig den här boken. Ibland lyckas jag slita mig men så fort jag ser den måste jag plocka upp den och läsa lite, bara lite, även om jag egentligen inte har tid. Samtidigt som jag bara vill läsa och läsa tills boken är slut så vill jag ju inte att den ska ta slut, men just nu känns det som att när jag väl har läst ut den kommer jag börja om från början och läsa hela boken en gång till. Så bra är den.

Vi började med en guidad tur över Clifton Suspension Bridge, men guiden var verkligen tråkig och långrandig och en halvtimme efter att turen startat hade vi fortfarande inte ens gått över bron. Så vi smög iväg lite fint och gick över bron själva. Sen gick vi upp mot Observatoriet för att gå ner i Giants Cave. Man går nedför en massa trappor i en smal gång rak igenom berget och till slut kommer man ut i grotta i bergväggen där man har utsikt över bron och floden, det var rätt häftigt. 

Så här fin var jag ikväll. Det ser ut som om jag står i en källare men jag är faktiskt uppe på vinden här i huset. Har nämligen fått flytta upp hit nu när det är så många på besök.

Det var lite rörigt här i huset när alla skulle göra sig i ordning och det skulle bestämmas vilka som skulle åka med vem osv. Till slut kom vi iväg i alla fall. Emma och jag skrattade gott åt att vi var uppklädda till tårna och kom körades till resturangen i en gammal fiesta, men huvudsaken är jag att man kommer fram, eller hur? Efter mycket god mat och dryck kom de till slut in med födelsedagstårtan som jag hade bakat till Diane, som Emmas mamma heter och som fyller 70 år i morgon. Tårtan fick 10/10 av de flesta runt bordet, till och med av Ollie som annars är min tuffaste kritiker, haha.

Vi kom hem precis i tid för röstuppläsningen i Eurovision. Tolvåringen Jacob är verkligen en tävlingsmänniska och han hade tjatat halva dan om Eurovision, ryska gummor, Humperdinck och Sveriges enligt honom värdelösa låt. Så när vi kom hem bänkade vi oss allihopa framför TV:n. Det roligaste var att se deras reaktioner. De tycker själva att Englands låt är superdålig men det är nära att de gör vågen när England får sin första poäng. Själv tycker jag förstås att det är kul när det går bra för Sverige men det är inget jag blir lyrisk över direkt. Och så fortsätter det, de skriker glatt till de få gånger de eller Irland får poäng och klagar över att alla andra länder bara röstar på varandra och på Sverige, jag sitter nöjt i mitt hörn. När Loreen har vunnit klagas det på hur "Sverige" firar bara för att hon inte hoppar och skriker som en galning. Och när Euphoria sen spelas är det flera som tycker att det är en helt okej låt, faktiskt. De är roliga de, britterna.

Annars är det fullt upp här. Emma har halva släkten på besök den här helgen för att fira hennes mammas 70års dag. Så Emma och jag har städat, lagat mat och bakat i två hela dagar! Så huset är skinande rent och inhyser just nu dubbelt så många personer, 10 pers. Igår hade vi middag på uteplatsen, Emmas Chilli och min lasangne stod på menyn.

Jag försökte lära Emma att baka bröd igår förmiddag. Dock jäste min deg mycket mer än henne fast vi gjort allt precis lika.. Skickligheten sitter nog i händerna. Haha! Men allt bröd smackade lika gott och såg nästa lika ut i slutändan. Två tårtor har jag smällt ihop också. En Rut-Aina tårta med grädde och jordgubbar som vi hade igår och en norsk marsipantårta till ikväll. Fullt upp som sagt, men kul är det!

Nu ska jag göra mig i ordning för om en timme blir det middag på The Swan i Wedmore.

Japp, såhär såg det ut i Wells i förmiddags. När jag var där passade jag på att besöka katedralen en sista gång, tror inte jag kommer hinna åka till Wells något mer innan jag åker hem nämligen. Gick en hej-då-promenad genom staden också. Det var mysigt.